Skip to content

thewheelersfamily

fd. familjen hjul i USA, nu i Nolvik

Monthly Archives: July 2012

På vägen mellan Nashville och New Orleans känns den amerikanska kartan ganska tom, Alabama ligger som ett stort svart hål av ingenting och förutom att sjunga låten “sweet home Alabama” var det svårt att komma på något vettigt att göra. Tristessen bröts som tur av att ngn av en slump kom på att filmen Stekta gröna tomater utspelade sig just i Alabama, närmar bestämt lite utanför Birmingham. Vi lyckades lokalisera det ursprungliga Whistle stop cafe och begav oss dit för lunch. Väl där inser vi att de gröna tomaterna är friterade och inte alls stekta och besvikelsen är såklart enorm, köttet som namngav filmen på svenska hade väl missuppfattat vad fried betydde i just det här sammanhanget.. (inte första gången, i ett Simpsons-avsnitt översattes tex. deep fried till djupfryst!) Hur som helst, tomaterna var ingen smaksensation direkt men helt ok. Detsamma gäller den övriga lokala maten än så länge men vi hoppas att gumbo och jambalaya i New Orleans ska bryta den negativa trenden.

20120731-191608.jpg

20120729-144729.jpg

Åker söderut och mängden cowboyboots ökar för varje meter..

20120729-141807.jpg

Värmer upp inför festivalande och häng med D och C med ett dopp i poolen.

20120727-164730.jpg

Imrgn börjar semestern, hääääääärligt!

Vi har varit på bröllop i New York, M och M beslutade sig för att titta förbi och gifta sig bara sådär, väldigt trevligt initiativ! Tyvärr hade M tagit med sig den svenska högsommaren så det regnade konstant i två dagar, men det var givetvis inte ngt som hindrade oss. Lite höjdpunkter från helgen med M M och J:

– 1a bröllopsmiddagen beståendes av pizza-slices på toppen av trappan vid Supreme Court (gömde oss från regnet..)

– 2a bröllopsmiddagen på Hooters där J pussade på servitrisen

– 3e bröllopsmiddagen på en riktigt restaurang i Frederick med efterföljande kalas

– Artscape 2012 i Baltimore, uselt väder men utmärkt sällskap

– Sunday brunch på the Wine Bar

Det är tufft att vara utvandrad, ständigt möts man av hat och förakt hos de svenska myndigheterna.. Näää, så är det ju som tur var inte men jag undrade igår var min skatteåterbäring tagit vägen så mailade Skatteverket och fick följande svar, lite taskigt tycker jag allt..

“Hej.

Eftersom du utvandrat under 2011 får du beslut och pengar i december. Pengarna kommer att betalas in på det bankkonto du anmält.”

Det var precis så bra som man hade hoppats på, Refused må ha blivit 16år äldre sen sist men det märks inte (kanske för att man åldrats tillsammans med dem..) och de gör en sinnesjukt bra spelning, till och med fru W tyckte det var underhållande, om än kanske av andra anledningar.. Herr Lyxzen säger i ett av mellansnacken något i stil med att han tycker att “dancing around on this stage in my tight pants is a pretty damn good gig for a 40-year old” och man kan ju inte annat än att hålla med.. Under spelningen (som sågs från olika platser, efter 5min gick fru W nämligen upp en våning och ställde sig..) så lyckades vi båda att komma att tänka på det lilla klippet vi såg med Slavoj Žižek för ngn vecka sen. Žižek får i klippet frågan kring vad han tycker det bästa som kan hända Occupy rörelsen är och svarar lite utsvävande med att jämföra pragvåren med Titanic (filmen). Han säger att det bästa som hände pragvåren var att Sovjet invaderade Tjeckoslovakien och slog ner motståndet, på så sätt kunde pragvåren för alltid leva kvar och bli så mkt större än vad den någonsin kunnat bli om invasionen inte skett, den kommer alltid leva kvar som den vackra men korta tidsepok den var, som en dröm man alltid strävar efter och som den utopi man alltid kan drömma om hade blivit realiserad. Samma sak säger han gäller kärleken mellan Kate Winslet och Leonardo Dicaprio i Titanic, att de båda dör gör att deras kärlek för alltid kommer leva kvar som så perfekt och vacker som den är just då men som aldrig fortsatt vara precis så vacker, om de inte dog. Paralellen dras sedan till Occupy och han hävdar aningen cyniskt att ett brutalt polisiärt ingripande som krossar hela rörelsen är det bästa som kan hända.. Detsamma tänkte vi när det kom till Refused, och något liknande sades även under ett av mellansnacken, precis innan de spelar Refused are fucking dead. Refused kunde inte bli större än om de la ner, de skulle troligtvis bara gjort fler skivor, blivit ngt annat, dött ut och försvunnit om de inte hade splittrats, men sen den dagen de splittrades har de för alltid levt kvar i alla små punkhjärtan och alltid varit så helt perfekt och äkta som de var precis då, och i dessa hjärtan har de växt sig större än de någonsin var och kunnat bli.. och detta märktes igår, det är en fantastisk kraft som släppts lös igen och alla kids i 30+ åldern röjer och skriker som aldrig förr, det är vackert att få vara en del av.

Imorgon lämnas hund W och hund T hos F medans herr och fru Wheeler beger sig långt ner i Herr W’s nostalgiska ungdom. Det är 16 år sedan, i Borås, som Refused skådades senast, imorgon gör de en klubbspelning i Silver Spring utanför DC. Det är fantastiskt hur allt flyter samman på något nästan magiskt sätt ibland. Fru W är sådär pepp men verkar ändå ha en förståelse av vikten i morgondagens återträff. De kommer med största säkerhet inte spela gamla icke-dängan Sunflower Princess från Everlasting EP’n anno 1995 men nu i helgen blommade äntligen vår solros så det måste nästan vara ett tecken av ngt slag..

Tack för de fina strumporna jag fick i födelsedagspresent! Jag vet med säkerhet att de är fina för två av mina kollegor skrattade och retade mig konstant i 10min igår när de såg dem, de kunde inte för sina liv förstå att man kunde ha sådana strumpor, den ense fru hade eventuellt ett par liknande men där gick gränsen.. Med tanke på hur de ser ut och klär sig var deras hån den bästa kritik jag kunde få! (De retade mig givetvis med glimten i ögat och helt vänskapligt så du behöver inte vara orolig jag är mobbad på jobbet mamma.)

20120714-092320.jpg