Skip to content

thewheelersfamily

fd. familjen hjul i USA, nu i Nolvik

Category Archives: Merriwether Post Pavilion

Idag är det 10års dagen, det märks, det pratas om det, inte så mkt bland folk på jobbet eller de vi umgås med, men det pratas på radion och tidningarna skriver om det. Det har de gjort i en vecka nu. Hade vi haft en TV hade vi sett program om det där också.. “I was thinking to myself, how could I ever put a baby into this world” berättar en kvinna för NPR News att hon tänkte när hon såg tornen falla och vi har alla hört den unga kvinnan i NYC skrika “Oh my fu***ng god” om och om igen. Idag fick vi höra namnet på alla de som dog, och även om det var aningen långtråkigt så fungerar det. Att omvandla offren till konkreta subjekt, att låta sörjande familjer läsa upp sina nära och käras namn inför president och hela fosterlandet via direktsänd TV och Radio fyller sitt syfte. Det fyller sitt syfta i att legitimera än fler nedskärningar i det privata, att legitimera ännu ett decennium av drastiska och kort-siktiga militära aktioner i när och fjärran, att ännu en gång få igenom en fantastiskt stor försvarsbudget som sträcker sig från övervakning och inskränkning av det privata livets mest intima delar till drönarnas attacker i länder som en stor del av befolkningen aldrig skulle kunna peka ut på en karta.

Det är ju dock inte bara dessa två torn som föll den elfte September, 1973 föll även Demokratin och Salvador Allende i Chile och landet fick uppleva starten av Augusto Pinochets 17år vid makten och jag väljer att citera Arundhati Roy’s kanske aningen hårda ord om vad som händer den elfte September 2011, “Since it is September 11th we’re talking about, perhaps it’s in the fitness of things that we remember what that date means, not only to those who lost their loved ones in America last year, but to those in other parts of the world to whom that date has long held significance. This historical dredging is not offered as an accusation or a provocation. But just to share the grief of history. To thin the mists a little. To say to the citizens of America, in the gentlest, most human way: ‘Welcome to the World.'”

Eller så kan man kanske kort och gott citera Patti Smith’s avslutning på sitt mellansnack igår när hon skrek ut: “Remember September 10th, the last day you were free, the last day before they put up all thoose fu***ng cameras!” och halva publiken buade för fulla halsar medans den andra hälften jublade för allt det var värda. Patti Smith FTW!

Advertisements

Det slutade faktiskt regna, och jag klarade teoriprovet, imrgn är det fru W’s tur, hoppas det går lika bra!

Virgin Freefest 2011 var bra, riktigt bra, mer folk och större än vi hade trott. Ölen var dock dyr och i konstiga plåt-flaskor, vegg-maten var tok-usel, köerna var långa till allt, Patrik Arve sjöng fortfarande sämre än Håkan Hellström… Precis som festivaler brukar vara alltså!

Höjdpunkter var den snygge killen som raggade på fru W vid vattenpåfyllningen, Patti Smith, kött-klubborna (som vi inte åt men jäklar va kött man verkade få!), Empire of the sun, Two doors cinema club, alla tok-dansande elektro-kids, Teddybears DJ-set, kroppsmålningarna och att de hade Margharita-stånd!